Det är ganska fint att leva
Skrivet 2012-08-10 Klockan 17:34:33
Det är nära nu
Skrivet 2012-08-10 Klockan 17:33:21
Det är med skräckblandad förtjusning jag skriver detta inlägg till er. För jag har en sak att berätta. Antingen har jag tagit lite för många lyckopiller, eller också är friheten så nära att numera kan nudda vid den. Jag föredrar att tro på det sistnämnda.
Och Idag föll tårarna mina kära. Glädjetårar som rann nerför mina kinder och fick mig att känna ett lyckorus jag aldrig tidigare upplevt.
Jag har längtat och drömt om friheten i 6år nu. Jag har väntat, kämpat, önskat, hoppats att jag någon gång skulle få uppleva denna dag.
Och när jag nu med intorkade tårar i ansiktet skriver detta inser jag att det inte längre är en fråga om IFALL det kommer hända. Det handlar om TID. En relativt kort tid om man jämför med hur många år jag ägnat åt denna sjukdom.
Under alla dessa år har fantasierna fått friheten att vara omänskligt fantastisk. Där man når största möjliga tillstånd av lycka, där ingen ångest, inga tårar och ingen oro finns. Där är friheten.
Idag har jag insett att det inte är så. Friheten är inget fantastiskt tillstånd. Det är ett alldeles mänskligt tillstånd, och snarare en känsla. En känsla över att inte längre vara styrd av de felaktiga tankar jag så länge trott var sanna. Det handlar om att ha skitdagar, och helst vilja lägga sig ner och dra täcket över huvudet. Men det handlar också om att inte klandra sin kropp i sådanna lägen. Det handlar om att inte ta ut den frustration eller sorg man känner på sig själv genom att tycka att man är ful, eller äter ”för mycket”.
Att vara fri handlar dock om att till 100% ha lämnat sina tidigare ätstörningar bakom sig. Och just nu är det bara millimeter ifrån att jag står med båda fötterna på rätt sida.
Det får vara lite läskigt. För till största delen är det bara spännande. När jag satt ute och tittade på svartån, och tårarna föll tänkte jag på alla tunga stunder då jag helst av allt velat ge upp. Jag tänkte på alla stunder jag kämpat, tvivlat och visat den jäveln att jag är starkare.
Jag kände då och där att all smärta jag någonsin känt har varit värt det. Allt slit har varit av en anledning, Att nå friheten. Och mycket snart är jag där. Och då kommer jag att gå rakryggad ur en process som jag äntligen lämnat bakom mig. Då kommer jag att vara stark. Och då kommer jag alltid tacka mig själv för att jag aldrig gav upp.
Den dagen ska jag ordna den största jävla frihetsfesten som någonsin funnits. Då jävlar ska jag bjuda hela världen på vin!
Nu kör vi igen!
Skrivet 2012-08-10 Klockan 17:26:59
Hej. Och förlåt. Återigen har jag lämnat bloggen tom utan varesig inlägg eller förklaring.
Det har egentligen bara berott på frånvaron av internetuppkoppling här i lägenheten samt att jag jobbar som en tok. Men nu sitter jag här och fint tittar på mitt nya 4G-modem som kan vara det snyggaste jag någonsin sett. Eller kanske inte.Mycket har hänt, mycket händer och nu blir det åter flitig uppdatering.
Till dagens huvudfråga- hur går min kamp mot friheten?
Svar: Fett bra.
För mer info kommer ett masterinlägg om mina senaste bravader om cirkus två minuter. Puss på er.
Om vi ska vara allvarliga en stund då
Skrivet 2012-08-01 Klockan 16:09:56
Som ni vet har det varit tungt ett tag nu. Men faktum är ändå att mår otroligt bra vad gäller min titdigare ätstörningar. Jag är så läskigt nära friheten nu. Och ja, det skrämmer mig. Det är med skräckblanadad förtjusning som jag lämnar Mora tidigt imorgon för att jobba på det allra sista steget - att hamna med båda fötterna på den rätta sidan. Att bli en ferrari. Att bli fri.
Jag har drömt om friheten i 6år nu. Och nu är jag snart, snart där. Så otroligt läskigt. Så fantastiskt underbart.
Jag ville bara att ni skulle veta det.
Och vad gäller min senaste dipp hade inget alls att göra med sjukdomen.
Det första som hände var att en nära vän till mig berätta om något väldigt jobbigt som han/hon måste gå igenom nu. Jag led med min vän, pratade och försökte förstå varför det finns så mycket skit överallt. Jag hatade att se denne person ledsen då han/hon är någon som jag tycker väldigt mycket.
Det andra som hände var att det av olika orsaker tog slut med Emil. Jag vill verkligen inte gå in på detaljer här. Det enda jag vill säga är att vi inte alls är osams - han kommer alltid vara min bästa vän- och att vartenda ord som jag skrivit om honom här i bloggen har varit sann. Det har kommit rakt ur hjärtat ocvh jag har menat vatenda ord.
Det tredje som hände var att jag till följd av allt detta fick magknip, natt efter natt som jag låg sömnlös, förtvivlan, tårar....
Allt blev lite för mycket för mig. Men det har lugnat ner sig. Jag har åter funnit lugnet på den plats jag älskar mest i den här världen.
Jag vill bara tacka alla er som tror på mig och som troget fortsätter läsa denna blogg för att se mig gå i mål med flaggan i topp. Det är nära nu.
I brist på annat
Skrivet 2012-08-01 Klockan 15:54:40
Igår hade jag och Monika jätteroligt. Eftersom att vi inte hade något bättre för oss och för att vi är så otroligt lättroade underhöll vi oss själva med dalahästar, cykelhjälmar samt en iphone.
Hoppas inte bilderna läcker ut till Herr Carlsson på övervåningen. Då kommer han slå ihjäl oss. Eller något liknande i alla fall.
Ferrari
Skrivet 2012-07-31 Klockan 14:33:55
Satt på samtal idag med Göran. Han liknade mig vid en bil.
"När (inte om, utan när) du blir fri kommer du att sticka ut och bli unik.
Du ska bli en ferrari Emma! Ingen grå volvo."
HAhahahahaha. Ja jisses.
Annars har jag haft pulsing, vilat och vart på klädutförsäljning. Ikväll ska jag hoppa upp i Monikas famn och ha filmkväll. Eller något liknande i alla fall.........
I tänkande tillstånd
Skrivet 2012-07-30 Klockan 15:29:48
Hej.
Livet är inte lätt hörrnini. Och med all säkerhet händer alltid någon skit när man misnt anar det.
Därför kunde en mora-resa inte ha passat bättre just nu. Begav mig till jordens i säklass bästa plats när man vill få ordning på tankarna.
Jag lovar att innan jag lämnar Mora på onsdag kväll ska jag berätta allt för er. Men inte riktigt än. Först måste jag få ordning på alla dessa tankar.
Strax ska jag glöma tid och rum och dansa som aldrig förr. Gu vad jag har saknat det. Puss på er fina.
Frånvaron som uppstod
Skrivet 2012-07-27 Klockan 01:10:08
Jag är fullständigt medveten om min brutala frånvaro i denna blogg. Och jag ber om ursäkt för det.
Jag är helt upp och ner just nu. Jag går igenom sjukt jobbiga saker. Jag har ont i magen, sover inte på nätterna, jobbar för att slippa tänka.
Så brutal är den jävla sanningen. Men inget av det som händer har på något sätt någonting med mina tidigare ätstörningar att göra. Jag har andra problem. Mänskliga problem. Det handlar inte om ångest över en macka. Det handlar om så jävla mycket viktigare saker.
När jag lugnat ner mig lite och fått ordning på mitt mentala kaos kan jag berätta om vad allt som händer egentligen. Håll utkik kära ni.
Nu ska jag duscha. Sen får vi se vad som kommer hända inatt. Om jag får sova något eller inte. PUSS
Frånvaron som uppstod
Skrivet 2012-07-27 Klockan 01:09:54
Jag är fullständigt medveten om min brutala frånvaro i denna blogg. Och jag ber om ursäkt för det.
Jag är helt upp och ner just nu. Jag går igenom sjukt jobbiga saker. Jag har ont i magen, sover inte på nätterna, jobbar för att slippa tänka.
Så brutal är den jävla sanningen. Men inget av det som händer har på något sätt någonting med mina tidigare ätstörningar att göra. Jag har andra problem. Mänskliga problem. Det handlar inte om ångest över en macka. Det handlar om så jävla mycket viktigare saker.
När jag lugnat ner mig lite och fått ordning på mitt mentala kaos kan jag berätta om vad allt som händer egentligen. Håll utkik kära ni.
Nu ska jag duscha. Sen får vi se vad som kommer hända inatt. Om jag får sova något eller inte. PUSS
Hemma Igen
Skrivet 2012-07-23 Klockan 09:42:02
Internetåtkomsten där borta var sämst i världen. Brutalt dålig var den. Men nu är jag hemma och sitter här i favvo-soffan och kollar alla bloggar jag missat de senaste dagarna. Vi hade en rolig helg för övrigt. Har dock mått lite upp och ner i helgen men det ligger helt utanför ätstörningarna för det var andra saker som rörde till det i huvudet.
I alla fall. Idag är jag jätteledig. Tänkte gå och träna, sen sola en stund och mest bara greja lite i lägenheten. Ska ha en skön dag och göra saker jag tycker om.
Föresten har jag namnsdag idag. Det är Emma-dagen. Samuel och Gittan var först med att gratta - som vanligt! HOhoho
Under löven
Skrivet 2012-07-17 Klockan 13:37:52
Åren går in i varann, och jag inser att tiden är kort.
Årstiderna smälter samman och jag vill minnas det jag en gång glömde bort.
Årstiderna smälter samman och jag vill minnas det jag en gång glömde bort.
Mannen med den vita hatten
Skrivet 2012-07-16 Klockan 20:33:48
Idag var jag och David och hälsade på Simon på Gransnäs. Han är på treveckors konfirmationsläger. Det var så härligt att se honom. Han var gladare och lyckligare än jag sett honom på över ett år.
Jag minns hur lesen han var i våras, och hur orolig jag var för honom. Idag visade han ett lugn och en trygghet jag inte sett i honom på så länge. Det var så fint att se. Han har så roligt och han mår så bra där och det är det viktigaste för mig.
Och som jag har saknat honom. Min fina härliga, och lite för biffiga lillebror. Puss på dig. Jag ölskar dig så mycket. Om två veckor ses vi igen, och då kommer jag vara sådär stolt och blödig som alltid. Ni vet hur det är..
Jag är så mycket bättre än såhär
Skrivet 2012-07-16 Klockan 20:15:29
Ändå sitter jag här. Ensam i min lägenhet och önskar att det fanns någon bredvid mig i soffan. Någon som sa att allt kommer bli bra. Att jag kommer klara det här.
För första gången på en vecka är jag helt ensam. Och förmodligen är det just därför det känns så mycket. Att ensamheten ska behöva leda till så mycket or, så många tvivel.
Jag är så mycket bättre än det såhär. Ändå svider det. Därför tänker jag inte röra mig en millimeter ikväll. Tänker inte försöka lindra smärtan. Ska uthärda till de fix ideerna dör ut inom mig. Jag tänker inte jaga iväg någon. Bara ignorera tills de drar självmant. Eller tills de tröttnar. Vi får se.
Uppdate från mitt händelserika liv
Skrivet 2012-07-14 Klockan 11:49:20
Hej!
Det har hänt så mycket så ni kan inte ana. I torsdags efter jobbet mötte jag upp Oliver för att kolla på film och äta ägg. Han klev in barfota i min lägenhet (som den hippie han är) och utbrast: "Så här har jag gått runt sen i måndags!" Bildbevis på hans galenskap kommer inom kort.
Vi hade i alla fall en trevligt kväll. Filosoferade djupt en stund där också. Som vanligt............. Jag är glad att jag har honom. Han har verkligen blivit en av mina närmaste vänner. Vänskap är värdefullt mina vänner!
Igår for jag till Ödsehög för att gratta den lilla skiten som gått och blivit myndig. Han var tröttare än jag någonsin sett honom förut. antingen är det förbannat jobbigt att fylla 18, eller så är det för att han haft trängsläger med Elfsborg som slutade igår. Vi åt gomiddag på kvällen och hade det trevligt.
I natt slog Emils mage bakut så pass att jag blev livrädd inatt. Han kved och grät och allt var bara hemskt. Tur att han mår bättre nu i alla fall.
Idag vet jag ännu inte vad som händer. Emil ligger och tar igen de förlorade timmarna sömn. Jag är lite sugen på att dra till glassbaren i Hästholmen. Äta den fina italienska hemlagade glassen, kolla konkurrensen, se vad dem har som inte vi har osv.
Nu- ringa lillebror som är på konfirmationsläger och har lämnat omvärlden i tre veckor. Måste kolla om han lever. Alternativt blivit frälst.
Fan va jag svamlar. Adjö med er.
Jobbkoma
Skrivet 2012-07-12 Klockan 16:53:48
Mina ögon går lite i kors för tillfället. Är tröttare än ett barn på julafton. Dags att slänga sig i duschen och vakna till. Snart kommer Oliver hit på kompishäng. Det blir nog film och lite tilltugg som vanligt. HOHOHO
Mina ögon går lite i kors för tillfället. Är tröttare än ett barn på julafton. Dags att slänga sig i duschen och vakna till. Snart kommer Oliver hit på kompishäng. Det blir nog film och lite tilltugg som vanligt. HOHOHO
07.52
Skrivet 2012-07-12 Klockan 07:52:30
Hej å hå!
Dags att släpa sig till jobbet igen.
Och ikväll ska jag träffa Oliver. Superkul ska det bli. Har saknat honom.
Nu- rusa. Hej
Jag har en sak att berätta
Skrivet 2012-07-11 Klockan 21:23:10
Emil fyller 18 på fredag!!!!!
Kan ni fatta att mitt lilla lammkött har gått och blivit stor? Men han kommer alltid förbli mitt lammkött ändå.
Jag är världens stolaste och lyckligaste flickvän för tillfället.
Det är inte bara det att han är väldigt vacker att titta på. För vilket ögongodis! Det är inte bara det att han har en personlighet som matchar min som handen i handsken. Det är inte bara det att han har en humor som kan få mig att ligga dubbelvikt av skratt.
Det handlar också om det sätt han gång på gång visat hur mycket han älskar mig genom att ställa upp, stötta, peppa och finnas hos mig trots vredesutbrott, panikångest och demoner.
Ungdomskärlek ska vara full av liv. Det ska vara känslor upp över öronen, skratt, lyckliga minnen och mys. Precis så som vi har det idag.
Det fanns dock en tid då inget av det exiterade hos oss. Och ni förstår säkert vilken period i mitt liv det var. För att gör det kort och koncist. En anorektiker kan inte känna några som helst känslor förutom ångest. Ingen kärlek. Ingen lycka, ingen glädje. Bara ångest och panik.
När mina dagar rakt igenom var panikångest, vredesutbrott, gråt och tvångsmotionering så var det han som satt vid min sida. Lyfte upp mig varje gång jag bokstavligen föll till marken. Det var han som fick ta all skit och bära allt ansvar.
Jag kan fortfarande inte förstå hur han kunde stanna kvar. Hur han stod ut. Jag har många gånger frågat hur han orkade och hans svar är alltid detsamma. För att jag älskar dig - och jag visste att det inte var du som skrek på mig.
En gång förklarade han för mig att när allt var som värst var hans enda mål att hjälpa mig ur det. Jag kunde lämna dig sen om jag ville. Men det var omöjligt som du mådde då. Men så fort din personlighet kom tillbaka så visste jag att jag älskade dig. Ibland kunde den komma tillbaka en timme. Ibland en hel dag.
Jag minns så väl den gången han mötte mig i den minimala hall min lägenhet har. Han kysste mig på munnen och sa med lycka i rösten: Du har varit gamla Emma hela kvällen.
Nu förtiden, varje gång han lägger armen om min midja när vi går, eller kramar om säger han alltid Jag är så otroligt glad att det finns någonting att hålla om. Att det finns en Emma att ta i.
Detmin vänner. Det är äkta kärlek. Och jag kan fortfarande inte förstå att jag är den lyckligt lottade människa som får ta emot all hans kärlek.
Jag önskar dig en fin och underbar 18års-dag. Jag älskar dig från djupet av mitt hjärta.
Din Emma
Fina vän
Skrivet 2012-07-11 Klockan 20:03:50
Du säger att allting går bara man vill. Och jag tror dig. För precis just nu är du den enda som faktiskt kan stå för friskheten. Det går med ren vilja. Du har bevisat det för mig.
Dunkla rum
Skrivet 2012-07-11 Klockan 19:55:19
Torka tårarna min vän
Jag tror jag vet ungefär hur det känns
som att försöka dansa med en myndighet
Du ville bara ha ett hem, en plats
nånting vettigt att göra, vad som helst
Om det fanns tid för nåt att växa
Om det fanns plats för lite värdighet
Här blir man sparkad på i kön till ett ställe
som man inte ens vill in på
Man tuggar i sig hela svansen
Det står alltid nåt i vägen
och du tar dig alltid loss och du rusar
men ändå fångar marken dina fötter
Jag kan inte hjälpa dig upp
kan inte lysa upp den väg du springer
Jag kan inte vagga dig varm och lugn
du har en annan röst, annan färg,
Ett annat land, med andra klockor som ringer
Jag tar mig inte in i dina dunkla rum
Jag tror jag vet ungefär hur det känns
som att försöka dansa med en myndighet
Du ville bara ha ett hem, en plats
nånting vettigt att göra, vad som helst
Om det fanns tid för nåt att växa
Om det fanns plats för lite värdighet
Här blir man sparkad på i kön till ett ställe
som man inte ens vill in på
Man tuggar i sig hela svansen
Det står alltid nåt i vägen
och du tar dig alltid loss och du rusar
men ändå fångar marken dina fötter
Jag kan inte hjälpa dig upp
kan inte lysa upp den väg du springer
Jag kan inte vagga dig varm och lugn
du har en annan röst, annan färg,
Ett annat land, med andra klockor som ringer
Jag tar mig inte in i dina dunkla rum
Winnerbäck sätter ord på den frustration jag känner
På andra sidan jorden, på andra sidan stan
Skrivet 2012-07-11 Klockan 10:37:05
Jag blir så otroligt less på den här världen. Varför finns det inte en enda människa som kan ta sig ur en ätstörning?Vart jag än vänder mig, vem jag än tittar på så är det ändå lite jobbigt emellanåt. Och passa sig får man ju för dem farliga tankarna. Och helt okej kan det ju ändå inte vara att ta en chokladbit ibland. För då måste man ju hata sin kropp och facebooka om sina dåliga vanor.
Droppen var när jag fick reda på att den kärnfriskaste fläkt Tranås har, (eller hade) som för femton år sedan tillfrisknade och sedan dess levt friskare än någon annan, tvångsmotionerar sina powerwalkrundor varenda eviga dag.
Någonstans där tappade jag tilltron till männskligheten. Är jag den enda som vägrar ge upp? Är jag den enda som inte nöjer mig med att bli som alla andra.
Jag blir så otroligt less...
