Igår när jag levererat inlägget till er, och besöksstatistiken stigit till höjden började jag fundera på det där med friheten.

 

Göran sa såhär: - "När jag hör dig prata så tycker jag att du låter fri. Dina resonemang och ditt tänk är fritt".

I flera år, ända sedan Göran för första gången berättade för mig om friheten har jag kämpat för att nå detta tillstånd av icke längre existerande ätstörningar. 

 

Om det nu är så, att jag är fri, alternativt så äckligt nära det går utan att helt vara där så är friheten väldigt mycket tråkigare och vanligare än jag målat upp den i mina fantasier. Som sjuk drömde man om tillståndet då tankar och ångest inte längre existerade. Och när jag tänker på det idag. Hur ofta har jag ångest när jag har ätit nuförtiden?

 

Aldrig.

 

Ingen annan än jag kan känna när jag nått denna frihet. Men hur fan ska jag kunna veta? Min frihet är ju bara min. Det är ju ingen annan som kan säga hur det ska kännas i mig när jag når den. Men om jag redan är där då? Om jag redan är i mål men inte inser för att jag ständigt vill må lite bättre...

 

Jag blir så trött på mig själv.

Hej! 

På plats i soffan på annexet. Och imorgon åker jag redan hem. Två dagar i Mora, och jag längtar faktiskt hem. Jag känner mig väldigt, väldigt färdig här. Jag vill hem till det liv som inte längre existerar här. För jag är inte längre en del av det som delas här. Jag är så fruktansvärt redo att lägga det här kapitlet i mitt liv bakom mig.

 

Det var underbart att träffa Göran igen. Han är verkligen den klokaste jag vet! Prata i mun på varandra gjorde vi också. Haha

Han ville ge mig tredje t-shirten också, och därmed frihetsförklara mig. Men jag ville vänta. Jag känner att jag vill bli ännu liiiiiiite bättre. Dessa marginella skillnader alltså. Men jag är inte riktigt där än. Jag vill känna att jag verkligen förtjänar tröjan. Och friheten. 

 

Nu till något annat. Mina bröder. Jag saknar mina bröder!!!!! Fy. Vill ha dem här. I soffan på annexet så att vi kan mysa. Nu får jag mysa själv. Tur att jag har fulaste skrattet och sitter framför tv.n och garvar jättehögt hetl själv. 

höhöhöhöhöhöhö. Konstigt är ordet.