God afton! 

Jag kan med gädje meddela att jag numera har fått ett ja om mina sista 6 uppföljningsdagar i Mora. Det känns riktigt kul. Jag får en chans att verkligen avsluta min behandling, avvänja och avsluta medicinen och sånt,  vilket känns skönt. 

 

Och det sjuka är att när jag fick veta att jag skulle få fler dagar så var det som att jag tillät mig känna efter hur mycket jag ändå har saknat Mora. Inte för att det är en trygghet för mig rent behandlingsmässigt längre.  Men för lugnet, glädjen och den härliga känsla jag alltid får när jag är där.

 

För mig är den staden verkligen något speciellt, då alla steg i rätt riktning har skett där. På moras gator har jag gått  och känt mig starkast i världen så många gånger. Fatta separationsångesten när jag lämnar mhe för sista gången. Usch, då kommer det rinna ur mig hörrni.

 

Så nu är det bara några veckor kvar innan jag sätter mig på tåget igen. Ska mysa ner mig i Görans soffa, njuta av god restaurangmat, känna lugnet, visa upp mig och vara lycklig. Längtar!

 

I ren nostalgi kommer här ett gäng fantastiska dansminnen i bildform. Om mindre än en månad ska jag upp på scenen igen. Jag känner ingenting annat än ren glädje. Jag önskar jag kunde beskriva för hela världen vilken kärlek jag känner när jag får dansa. Vilken passion det innebär och vilka känslor det väcker. Men jag finner inga ord. Jag vet inte hur i hela världen jag skulle kunna uttrycka det i ordform. 

 

Slutsats: Dans är mitt sätt att beskriva det som inte går att sätta ord på. 

 

För några dagar sedan pratade jag med herr Carlsson. Världens bästa Göran. Vi pratade mycket om min frihet, vad jag hade kvar etc. och tillsammans kom vi fram till att jag bara har en enda sak kvar att jobba med. 

 

En sak!

Av ett helt liv. 

 

Det mina vänner, det är helt stört bra. Jag är bra. Och fruktansvärt stolt över mig själv. 

 

Hej vänner! Jag har varit på en riktigt trevlig resa i Skottland. Sen kom jag hem och är nu mitt uppe i körkort, projektarbete mm. Förövrigt är jag väldigt nöjd med min föreläsning så här långt. Jag hoppas det blir lika bra som det är uppe i mitt huvud. ahhhhhhhhhh. Så sjukt mycket att tänka på hela tiden. 

 

Min mobil har gått sönder också. I skottland. Av en orsak som jag tyvärr inte kan gå in på här. hohoho. Så nu har jag plockat fram gamla tegelstenen igen. Back to normal........ Jag blir så trött.

HAHAHAHAHAHAHA. Sitter och tittar på Ung och bortskämd. Jag blir paff. På riktigt. Vad lider vissa människor av? Jag blir mörkrädd. Fast mest skrattar jag så att jag får ont i magen. HAHAHAHAHA!

 

Nåväl. Tack för den fina responsen om föreläsningen. Det ska bli så roligt.

 

Idag har jag och fina Li ätit räksallad på weinerbageriet och pratat om allt. Supermysigt!

Nu är jag i packningstagen. För imorgon kväll bär det av mot Skottland med La Famila! Men först halkan. Jisses va mycket som händer på en och samma gång....

 

 

Nu är datumet spikat för min föreläsning för allmänheten.

Den 15 januari i holavedsgymnasiets aula!

Förutom att jag ska prata kommer det också vara livemusik och dans. Hohoho jag ska dansa, så underbart!

 

Tipsa alla ni känner. Jag tror och hoppas att det kommer bli riktigt, riktigt bra! :)

Det är så mycket jag vill säga. Så mycket jag vill få ut. Så mycket jag vill förmedla. Jag vill att det ska bli perfekt. Men hur sammanfattar jag allt jag vill förmedla på en timme? Var ska jag börja? Hur ska jag sluta? Och varför stöter jag på hinder? Det är så mycket jag vill visa. Så mycket jag tror ni inte vet.

 

Jag behöver bara få ett moment och låta det flöda. Låta det rinna ner genom fingrarna ut på tangenterna.

Igår gjorde jag mitt livs största misstag. Simon skulle sova över och ville visa mig "den värsta skräckfilm han någonsin sett". Whatever tänkte jag. Hur läskigt kan det vara? En fem år yngre timma senare låg jag i min brors famn i fosterställning och grät och skakade och bad honom skydda mig från livets alla faror.

 

Jag är skadad för livet. Se inte the women in black vad ni än gör. Det är en order från en med erfarenhet.

 

Sen sov vi jättenära och myste i min stora randiga säng. Syskon förgyller livet hörrni. En stor kärleksförklaring till mina bröder den här kvällen!

 

En vän frågade mig häromdagen hur det gick med friheten. hur man kamp gick. Jag svarade att jag mådde ganska bra, men att jag ännu inte nått friheten än. Jag ville må ännu bättre. 

-men vad är frihet då Emma? sa hon/han.

 

ja. vad är friheten? egentligen? och hur når jag ett tillstånd jag inte känner till när jag inte vet hur det känns att vara i det. vissa dagar kanske jag är i friheten utan att märka av den?

åter till detta ovetande. denna tvekan

 

hej vänner. fy vad trött jag är. jag vill inget hellre än få krypa ner i min varma goa säng just nu. det har varit massa strul nu när jag skulle komma hem och jag missade mitt tåg i alvesta. signalfelsjäveln gjorde att jag fick vänta en timme på tåget och 1,5 timma i alvesta på nya tåget. nu är jag en klubbad säl. dessutom mår jag illa. jag tackar i alla fall gudarna för mamma och david som fixade ny biljett från sina Vip-datorer på jobbet. utan dem skulle jag fått sova på en parkbänk. 

hej. der händer så mycket hela tiden. så mycket som bara sker utan att jag reflekterar över det. Därför började jag denna dag med en prommenad där kag helt lät tankarna flöda som de ville. eftersom jag är hos oliver i skåne och inte hittar här bara gick jag dit näsan pekade. andades, tänkte, njöt. jag kom fram till följande: 

• det finns en frihet inom jävligt räckhåll. dock är jag inre där. Än
• jag saknar mora och göran. jag önskar att jag fick fler dagar av vuxenpsyk så att jag kunde åka dit. helst nu.
• jag behöver träna på att njuta av varje vaken stund och vara tacksam för allt jag får uppleva precis på samma sätt som jag känner tacksamhet till min tillfrisknad och mitt starka spyke.