Åh, allt har känts så meningslöst ett tag nu. Vad jag än har gjort har det kännts som att jag ändå aldrig kommer klara det. Oavsett om det har handlat om friheten, skolan eller det förbannadde körkortet.

 

Men vet ni vad? Jag har det så förbannat bra ändå. Jag har så mycket att vara tacksam över. Så mycket och så många som format mig till något bra. Jag har all anledning att vara glad.

 

Så här och nu bestämmer jag mig för att min depperiod är slut. Jag ska tända ljus när jag tycker att det blir för mörkt, ignorerar varenda dålig tanke som ännu vågar sig in i itt huvud och vara tacksam för allt jag har. 

 

En enda liten tanke är allt som krävs ibland. Ett val. Ganska häftigt är det ändå.