Vad är en frihet?

Skrivet 2012-11-07 Klockan 08:57:01

Igår när jag levererat inlägget till er, och besöksstatistiken stigit till höjden började jag fundera på det där med friheten.
 
Göran sa såhär: - "När jag hör dig prata så tycker jag att du låter fri. Dina resonemang och ditt tänk är fritt".
I flera år, ända sedan Göran för första gången berättade för mig om friheten har jag kämpat för att nå detta tillstånd av icke längre existerande ätstörningar. 
 
Om det nu är så, att jag är fri, alternativt så äckligt nära det går utan att helt vara där så är friheten väldigt mycket tråkigare och vanligare än jag målat upp den i mina fantasier. Som sjuk drömde man om tillståndet då tankar och ångest inte längre existerade. Och när jag tänker på det idag. Hur ofta har jag ångest när jag har ätit nuförtiden?
 
Aldrig.
 
Ingen annan än jag kan känna när jag nått denna frihet. Men hur fan ska jag kunna veta? Min frihet är ju bara min. Det är ju ingen annan som kan säga hur det ska kännas i mig när jag når den. Men om jag redan är där då? Om jag redan är i mål men inte inser för att jag ständigt vill må lite bättre...
 
Jag blir så trött på mig själv.


Kommentarer
Postat av: Rebecka

Skrivet 2012-11-08 Klockan 09:53:28
Jag ser på friheten såhär: äter för att man är hungrig, slutar för att man är mätt. Inga tankar gällande tider, kalorier, "måste-motionera", "nyttighetsaspekt" på maten, vad som är mest mättande, innehåller mest protein, bestämmer inte i förväg hur mycket man "ska" eller "får" äta o.s.v.

Att äta utan att tänka i stort sett. Att det har blivit någonting som sker av sig självt igen, att det inte är någonting som man behöver tänka eller lägga energi på utan det är ungefär bara som att andas. Det är ju ingenting man går runt och grubblar över?

Så ser jag på friheten i alla fall, samt att man tycker om sig själv! :)

Postat av: Fredrica

Skrivet 2012-11-08 Klockan 16:27:19
Jag funderar också på det där ibland. Hur ser friheten ut egentligen? Jag tänker mig att jag senast var helt fri när jag var 12 år, i alla fall när det kommer till mat och kropp. Sedan hade jag andra problem som gjorde att jag kände mig ofri på andra plan, men det hade inget med ätstörning att göra.

Med vad är egentligen vad i allt det här? Kan vara svårt att veta ibland. Bara för att du inte är 100 % lycklig hela tiden behöver ju inte det betyda att du inte är fri från din ätstörning. Visst måste man kunna må dåligt ibland även dom frisk och fri.

Och är det ens viktigt att hitta ett skede när man går från att vara ofri till att bli helt fri? Ja, kanske. Att komma till en punkt där man säger till sig själv att man är klar med hela ätstörningsbiten och slutar se på sig själv som ätstörd är nog ett viktigt sista steg tänker jag. Men som sagt, svårt att veta när detta skede inträffar och säkert ser det olika ut för alla.

Bara några tankar. Emma, jag beundrar din envishet och att du lyckats så bra. Jag önskar dig all världens lycka och frihet och med din inställning så vet jag att du kommer att nå dit tillslut.

URL: http://www.choisirlavie.blogg.se


Kommentera inlägget här:

Ditt Namn:
Kom ihåg mig?

Din M@il: (visas ej)

Blogg eller Hemsida:

Din Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
www.pokercasinobonus.se