Hej! 

På plats i soffan på annexet. Och imorgon åker jag redan hem. Två dagar i Mora, och jag längtar faktiskt hem. Jag känner mig väldigt, väldigt färdig här. Jag vill hem till det liv som inte längre existerar här. För jag är inte längre en del av det som delas här. Jag är så fruktansvärt redo att lägga det här kapitlet i mitt liv bakom mig.

 

Det var underbart att träffa Göran igen. Han är verkligen den klokaste jag vet! Prata i mun på varandra gjorde vi också. Haha

Han ville ge mig tredje t-shirten också, och därmed frihetsförklara mig. Men jag ville vänta. Jag känner att jag vill bli ännu liiiiiiite bättre. Dessa marginella skillnader alltså. Men jag är inte riktigt där än. Jag vill känna att jag verkligen förtjänar tröjan. Och friheten. 

 

Nu till något annat. Mina bröder. Jag saknar mina bröder!!!!! Fy. Vill ha dem här. I soffan på annexet så att vi kan mysa. Nu får jag mysa själv. Tur att jag har fulaste skrattet och sitter framför tv.n och garvar jättehögt hetl själv. 

höhöhöhöhöhöhö. Konstigt är ordet.