Jag tänkte vi skulle ta en lägesrapport såhär i början. Så alla ni som hittat min blogg (som jag inte ens anonserat om än) vet var jag befinner mig dåråååå.

Allt gick ju så oförskämt bra där ett tag. Jag var millimeter ifrån att bli helt fri från alltihop. Jag hade bara detaljerna kvar. Sen hände något. Förmodligen slappnade jag av, för någonting gjorde att jag inte tog tag i det där sista. Och sen gick det jävligt fort. Innan jag visste ordet av var jag tillbaka.

Tillbaka i Mora. Tillbaka i dåliga tankar och mönster. Tillbaka i en kropp som kräver x antal kilos uppgång för att kunna betraktas som normalviktig. Ett jäkla skit alltihop.

Jag har precis vaknat upp ur dvalan, insett att jag inte vill leva så, tagit tag i mitt liv och börjat halsa ägg som förr i tiden för att någonting ska hända med kroppstackarn. Inget händer. Och huvudet, som helt plötsligt vill allting blir vansinnigt frustrerad för att kroppen inte vill samarbeta.

Typ där är jag. Inte längre trög som havregrynsgröt i hjärnan. Nu är jag med igen, har koll på läget. Men en kropp som vägrar fatta galoppen. Tur det att det inte är något fel på motivationen i alla fall. Nu när kroppen ska lacka och ta tid på sig att komma tillbaka.

Och på ett sätt är jag så glad att jag gått igenom processen en gång tidigare. Jag har så mycket mer erfarenhet denna gången. Jag vet vad jag gjorde för fel då och behöver inte göra om samma sak. Jag vet att det tar tid för kroppen att komma tillbaka och att omgivningen är ett steg efter i utvecklingen. Jag vet så mycket mer denna gången. Klok och vis har man blivit också av all erfarenhet. Jo men visst!

Nog om tunga saker för idag va? Nu ska jag se halvåtta hos mig och äta yoghurt och mackor. Ska älska livet litegrann där från mitt soffhörn. PUSS!