Skrivet 2012-05-31 Klockan 10:45:25



Vad dålig jag har varit på att vara här inne ett tag nu. Saken är den att jag mår så jävla pissigt just nu. Fast det märks verkligen inte för er som känner mig och träffar mig på dagarna. För då mår jag bra och är glad och skrattar. Det är när jag är själv, ensam med hundra tankar och oftast på kvällen som helvetet bryter ut.

Jag mår inte dåligt för att sjukdomen har övertaget om mig den här gången. Tack och lov får man väl kanske säga. Jag mår sämst för att jag gör så sjukt mycket förändringar varenda jävla stund som jag har chansen.  Och det är värt det. Det är värt det att trycka dubbelt så mycket mat som jag egentligen behöver bara för att bli klar med mukelbygget nån gång. Det är också värt det för att varje gång jag ligger kvidandes på golvet av ångest vet jag att jag har varit starkare, att jag har vunnit kampen.

Han kämpar för sin överlevnad just nu, och det gör så jävla ont i mig. Men i den takt jag förändrar nu dröjer det inte länge innan jag är av med alltihop. Så jag antar att det måste svida lite innan alla sår är läkta.