Ur kompendiet, del 1

Skrivet 2012-06-29 Klockan 09:43:34

För två år sedan, när jag började min första kamp mot sjukdomen ägnade jag sommaren mellan ettan och tvåan att skriva ett stort kompendium om allt jag fått uppleva. Jag har under alla år jag mått dåligt skrivit på olika sätt. Och kompendiet var ett sätt att bearbeta det hela genom att sätta ihop alla texter för att se vilka händelser som ledde till vad.
 
Jag tänkte dela några avsnitt ur kompendiet här i bloggen. Allt ifrån texter som jag skrev när jag gick i sjuan, till texter för ett par årsedan. Och även lite gamla bilder.
Först ut: Inlednningen
 

Jag minns mitt första uppvaknande. Jag var 13 år och stod med pappa i badrummet på nedervåningen. Han höll handen om min överarm för att jag skulle se hur smal den var.

”Titta här, sa han. Ser du inte? Det finns ju ingenting att hålla om”.

Jag minns att det var som att komma upp över vattenytan, eller som när man på en filmkamera ändrar fokus från objektet till bakgrunden. Helt plötsligt såg jag. Det var som att sätta på sig glasögon och för första gången se verkligheten i skärpa. Mina armar var seniga och magra. Det såg inte ut som jag, det såg inte verkligt och inte trevligt ut. Helt plötsligt förstod jag varför mamma grät varje gång hon såg mig. Varför rena anblicken av mig plågade henne så mycket. Jag bestämde mig för att det skulle vara sista gången jag hoppade över lunchen. Från och med nu skulle det bli ändring. Det här var inte friskt, och inte bra. Jag ville inte mer.

 

Jag minns också mitt andra uppvaknande. Jag var 17år och stod i provhytten på Cubus i Mora och provade desperat varenda par svarta leggingsjeans jag kom över. Min förhoppning var att hitta några som satt uppe något så när på kroppen. Jag skulle behöva dem till sommarens jobb ute på färjeläget. Jag slet på mig mitt tredje par och synade min profil i provrumsspegeln. Jeansen hängde som trasor på mig. Det såg bara fult och bylsigt ut. Jag suckade irriterat och ignorerade trycket jag haft i bröstet i flera månader. Jag hade fått det en morgon när jag var ute i ladugården och öste ensilage. Inne i en av kalvboxarna hade jag fått sådan värk att det kändes som om jag skulle svimma. Nu dör jag, nu dör jag! Tänkte jag och grät medans jag fortsatte ösa. Men jag brydde mig inte. Så länge jag hade fått förbränna varenda kalorijävel som smutsat ner min kropp så spelade ingenting annat någon roll.

När jag stod där i provhytten kändes den tiden så långt borta, så avlägsen. Trots att det bara var några få veckor sedan jag upplevt mardrömmen. Jag slet av mig jeansen och tog en snabb titt i en av speglarna. Jag något fruktansvärt i den. Något som fick mig att stanna upp och fundera på vad jag egentligen pysslat med de senaste månaderna. Jag såg något som tidigare hade varit en rumpa. Nu syntes bara hängande hud mellan två stora ben som stack rätt ut. Jag såg ut som en 90årig gammal kärring. Det såg vidrigt ut. Ändå var det första gången på mycket lång tid som jag verkligen kunde se. Jag vred undan spegeln och drog på mig nästa par jeans. Även de var tre nummer för stora, fast jag provade XS. Jag gav upp, klädde på mig och gick ut ur affären.

 

Men däremellan var det tomt. Jag mindes helt enkelt inte mer, vilket störde mig. Jag ville veta varför, när och hur allting egentligen skedde. För ena dagen skrattade jag och nästa gång jag reagerade satt jag med ångest upp över öronen och hade inte så mycket som höjt mungipan på flera månader. Jag ville veta vilka händelser som ledde till vilka konsekvenser och hur allting egentligen hörde ihop. Därför började jag samla ihop gamla texter jag skrivit under några år. Att läsa dem igen gav mig verkligen mer förståelse samtidigt som jag mindes allt jobbigt jag gick igenom då.

 

Jag behövde också bearbeta allt som jag hade gått igenom vilket också var en anledning till att jag började skriva. Och nu känns det som att jag har mer distans till det. Vissa texter är nya, andra är flera år gamla och alla handlar om mig och min sjukdom. Ni kommer märka att det finns mycket aggression i vissa texter. Och självklart har jag inte tagit med dem för att klanka ner någon. Det handlar snarare om att jag vill visa känslan jag hade då och där.

 

Jag har lärt mig av mina misstag och börjat älska livet som aldrig tidigare. Varje dag, ja verkligen varje dag känner jag att all möda jag har lagt ner är värt det. Man kan inte räkna med att få allt serverat, för det fungerar inte så. Jag har lärt mig att man aldrig kan klara någonting utan att verkligen vilja själv. För det var först när JAG ville som det verkligen gick.

 

Sist jag var i Mora sa Dalida att jag var 1/10 som kom dit, bestämde sig och sen bara körde, hur tufft det än var. Och det gjorde mig glad. För om jag kan klara detta, vilket både Dalida och Göran är övertygade om. Jag som tvångsmotionerat, ljugit och manipulerat så gud förbannat, då finns det verkligen hopp för alla med ätstörningar. Till alla som vet vad det verkligen innebär och som varje dag plågas av ångest, ge den JÄVELN!

 

Många kramar!  



Kommentarer
Postat av: Zon

Skrivet 2012-06-30 Klockan 01:40:08
Fina Emma! De texterna är guld värda att behålla och läsa igenom när det känns svårt att inse hur stora steg du har tagit å vägen mot att bli fri(sk).

Kram vackra du!
/Galna norrlänningen U

Svar: Tack du fina underbara! FAN. Jag är sämst på att höra av mig. Hur mår du? <3
Emma Karlsson


URL: http://zunderbar.blogspot.com

Postat av: Zun

Skrivet 2012-06-30 Klockan 22:01:59
Svar: Det är bara bra med mig, Emma. Och du, känn ingen ångest över det. Vi hörs när vi hörs och viktigast är väl att vi vet att vi tycker om varandra och bryr oss, eller hur? <3

Svar: Så är det verklien. Jag har tänkt väldigt mycket på dig och på hur det går för dig. Vet du förövrigt något om när du ska till Mora igen? Hoppas du har det bra! Ta hand om de små liven ;) <3
Emma Karlsson


URL: http://zunderbar.blogspot.com


Kommentera inlägget här:

Ditt Namn:
Kom ihåg mig?

Din M@il: (visas ej)

Blogg eller Hemsida:

Din Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
www.pokercasinobonus.se