Jag har förlorat en tävling, men vunnit ett val...
... har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av.
Göran är 60år, eller 59 för att vara exakt. Och ja, han ser väldigt stilig ut för att vara så gammal. Någon gång har jag kommenterat det under våra samtal och då brukar han säga Ha! Då skulle du se hur snygg jag var som ung!
Gårdagen var fan riktigt tung. Och jag vet inte ens varför. Jag hade massa jävlig ångest. Men skit samma. Idag ska bli en bättre dag. Jag ska äta lunch med Göran och utklassa Emil på minigolf. Puss på er
Skrivet 2012-06-21 Klockan 11:25:41
Ätstörningen (och ångesten) är lurig. Slår till när man minst anar det, när man tror att nu är jag frisk. Det är då man måste kämpa lite till. För det går att bli helt frisk.
Det viktigaste tror jag är att man är ärlig mot sig själv.
För mig kan ångesten komma igen efter en ångestfri period för att jag utsätts för något som jag omedvetet undvikit.
Kanske har jag haft fullt upp och därför inte haft tid att ha ångest. När jag då srannar upp och tar det lugnt så kommer ångesten med full kraft. Att hela tiden vara upptagen, att aldrig hantera eventuell rastlöshet, är den största boven i mitt tillfrisknande.
Man måste lära sig hantera känslorna också. Vända ut och in på tankarna. Så att man slutligen känner sig trygg (och mat, aktivitet, vila och hantering av tankar inte är ett problem längre) det är viktigt att det funkar i alla situationer. Det gäller att hitta sina "detaljer" att fila på.
Det är inget lätt jobb att bli frisk, men jag är övertygad om att det går. Du kommer nå fram. Kram!
