Att falla

Skrivet 2012-07-03 Klockan 09:54:38

Det är okej att falla, så länge som man reser sig upp igen.
 
Igår föll jag. Rakt in i pappas armar och grät floder över hur trött jag var på att varje dag få kämpa. Ibland är det så fruktansvärt skönt att få känna sig som världens minsta människa. Allt bara släppte och jag förklarade den oro och det tvivel jag så länge känt. Hur rädd jag var att inte klara det. Hur trött jag var på att varje dag få kämpa mot tankarna. Hur less jag var på den kamp som aldrig tycks ta slut.
 
Jag tvivlar på min egen styrka samtidigt som jag är så förbannat trött på allt som heter ätstörningar.
 
Pappa, som alltid har så bra saker att säga, fick mig att inse att jag bara plockade fram det negativa. Att jag inte såg dem tusentals framsteg jag klarat av de senaste månaderna. Och att jag inte har något att tvivla, då jag har vunnit varenda strid sen jag tog tag i mitt liv och valde att förändra. Han menade också att det är den styrkan som tillslut kommer få mig att vinna kampen. Och då kommer jag vara så otroligt stolt och nöjd med mig själv.
 
Ibland undrar jag var jag skulle varit idag om inte han fanns i mitt liv. Hur många gånger har han inte rest mig upp och fått mig att inse så mycket de gånger jag fallit. Han är underbar på alla tänkbara sätt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt Namn:
Kom ihåg mig?

Din M@il: (visas ej)

Blogg eller Hemsida:

Din Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
www.pokercasinobonus.se