Jag vet vem jag är, när jag är hos dig
Jisses vilken träningsvärk jag har. Måste vara rädd om mina rostiga höfter. Och vad har jag gjort? Gått i skogen och krälat på golvet i danssalen. Snacka om inga muskler, hahaha.
Idag väntas släktträff. Ingen vanlig sådann. 56 personer från hela världen kommer och ska samlas. Eller åtminstone hela Sverige. Det kan nog bli roligt. Jag har inte ens träffat alla som kommer. Och värre blir det ju för stackars Emil. Men han måste följa med, som mitt moraliska stöd.
Gud vad jag saknar honom förresten. Vi träffades igår senast, men man kan ju undra vad jag lider av? Kärlek förmodligen. Det har gått över ett år, och jag blir bara mer kär för varje dag. Han är verkligen min bästa vän jag någonsin haft och min högra hand. Han har stöttat mig genom ALLT.
Jag är kär, och vansinnigt lycklig.