Fasa inte morgondagen
Jag är hemma igen. Har precis kommit in i min kära lägenhet. Eftersom han bor mitt ute i skogen (hehe) och det bara går en enda buss på morgonen så fick vi åka med den. Men jag börjar inte förrän 10.30 idag. Så nu är jag hemma och myser i min ensamhet.
Det här är en så jävulskt mycket bättre dag. Jag känner det. Jag har ny motivation, ny ork och mycket mer lust till allting. Just nu handlar dem där bottendagarna om att bara göra. Och ta sig igenom. För de är inte många längre. Det är en lustig känsla när antalet dagar jag mår bra är fler än dem jag mår dåligt. Det är lite nytt. Men det gör också de dagarna så mycket lättare att ta sig igenom. För det är inte längre så att jag fasar att gå och lägga mig, för att jag vet att morgondagen kommer bli ett lika stort helvete som idag.