Jag hugger i sten.
Skrivet 2012-06-22 Klockan 08:48:44
Jag hugger i sten.
Jag tror att jag sakta börjar se en kontur.
Några armar och ben.
Jag jobbar mig inåt så jag ser en figur.
Det här med att bygga muskler har satt sina spår i mitt huvud. Jag kan inte på något sätt säga att jag inte är glad att det händer. Jag vill se mig själv växa. Jag vill bli kurvig. Jag vill bli vacker. Jag vill bli mänsklig.
Men det gör ont i dem delar av mig som ännu inte är helt trygg. Det smärtar och värker när demonerna inser att jag numera är närmare normalvikt än anorektisk. Och därmed kommer också sjutusen tankar om att jag blivit en ful och äcklig. Jag skulle kunna spy på den ångest som får mig att tvivla för att jag fått en mage som inte går inåt
och en kropp där inte vartenda ben sticker ut. Jag fattar inte hur det kan påverka mig.
Jag vill att hela jag ska skrika av glädje över inte längre vara den enkelspåriga sjuka. Men jag tvivlar. Jag undrar och oroar mig. Men i helvete heller att jag tänker ge upp. Det får kosta hur mycket ångest och oro som helst. För jag vill må så mycket bättre än såhär.
Jag hugger i sten.
Jag tror att jag sakta börjar se en kontur.
Några armar och ben.
Jag jobbar mig inåt så jag ser en figur.
Det här med att bygga muskler har satt sina spår i mitt huvud. Jag kan inte på något sätt säga att jag inte är glad att det händer. Jag vill se mig själv växa. Jag vill bli kurvig. Jag vill bli vacker. Jag vill bli mänsklig.
Men det gör ont i dem delar av mig som ännu inte är helt trygg. Det smärtar och värker när demonerna inser att jag numera är närmare normalvikt än anorektisk. Och därmed kommer också sjutusen tankar om att jag blivit en ful och äcklig. Jag skulle kunna spy på den ångest som får mig att tvivla för att jag fått en mage som inte går inåt
och en kropp där inte vartenda ben sticker ut. Jag fattar inte hur det kan påverka mig.
Jag vill att hela jag ska skrika av glädje över inte längre vara den enkelspåriga sjuka. Men jag tvivlar. Jag undrar och oroar mig. Men i helvete heller att jag tänker ge upp. Det får kosta hur mycket ångest och oro som helst. För jag vill må så mycket bättre än såhär.
Kommentarer
Postat av: Maxime
Skrivet 2012-06-22 Klockan 16:24:22
Du är så fin hela du och ska vara nöjd med din nya kropp. Du kommer ibland få de där konstiga tankarna framöver också men du kommer kunna slå bort dem på ett helt annat sätt, och kunna se på det mer objektivt. Jag brukar tänka så här når jag tittar mig själv i spegeln när de tankarna kommer:
-Jaha, jag ser att jag har blivit större. Trivs jag med det? Nje, det är inte helt perfekt men vad tusan, ähh det duger! Hur mycket bättre mår jag inte nu!?!! Jo mycket bättre och jag kan acceptera det jag ser även om jag inte gillar det varje dag.
Fortsätt kämpa - du är stark!
Kram!
URL: http://outofthedarkness.blogg.se/
Trackback
