Det är skrattretande hur illa jag behandlat min kropp alla dessa år. Att jag vägrat ge den näring och kärlek bara för att jag haft dumma tankar om att det är farligt. Lillmagen har fått ta mycket stryk, och det har resulterat i både laktosinstolerans, stressmage och magkatarr.

För en månad sedan, när jag började inse att jag var tillbaka tillbaka i skiten igen och tog tag i mina problem och började äta  fick magen en chock. Det resulterade i konstant illamående och magknip. Han försod liksom inte vad det var frågan om. Först svält, sen mat och mellanmål från ingenstans. Det kan inte vara lätt att vara min mage alltså.

Shit vad jag svamlar. Blir lite smått poetisk såhär på kvällen. Nu ska jag se färdigt 500 days of summer tror jag. Behöver skingra tankarna litegrann.

En sak till bara innan jag går. Tusen tack för alla fina kommentarer här i bloggen, meddelanden på facebook, sms etc. från folk som läser bloggen och uppskattar den. Det värmer och gör mig så mycket starkare att jag har erat stöd!