Innan jag slocknar vill jag bara nämna en sak. Snart tar jag studenten. Om bara en månad ska jag gå studentbalen. Om två månader springer jag ut i vit klänning med studentmössan på huvudet.

Och det insåg jag först nu. Idag.

Då tänker jag såhär. Var i hela friden har min hjärna befunnit sig de senaste månaderna? Har jag varit så inne i allt det sjuka att jag inte ens insett att jag snart har en av mina stora händelser i livet - min student - framför mig. Det är helt sinnessjukt.

Återigen ger det klassiska uppvaknandet mig kalla kårar och får mig att inse hur borta jag varit psykiskt den senaste tiden.

Det var bara det jag ville säga.